Nytt år en ny Ny tår

Din tanke en flamma bland prunkande kungar

Så sällrik förlorar din mantel sitt hopp

En mantel av oskuld, en mantel som brinner

Där tiden förtvinar ängslan och kropp

Du sa att du dansar bland rosor och drömmar

Att livet det svävar i älvornas vår

Din lättja din oro som dömmer och glömmer

Där timmarna samlas stjäl dina år

Du tror att du nynnar på gårdagens lagrar

att inget skall såra din ledsamma sång

du lättar din kropp med tankar som svävar

en drottning som ruvar sävligas gång

I mörkret du letar du läppjar på livet

du smakar du dricker du blundar ett tag

Du fyller en tår med tiden som minner

likt sanningen härmar en liten en svag

Vi dricker champagnen vi räknar sekunder

vi frossar och ångrar där ingen sig bör

med andakt du hör jag tittar och lider

Vår lättja har stulit ett ansvar som dör

Med allvaret knutet kring vrister och länder

Jag inser hur livet parerar i dur

En kärlek som flår som öppnar mitt hjärta

Du väcker mitt Eden du vackra min fru

En skepnad på näset

//

Där brände min tanke, i sensommartimman

Bland grenar som dansar likt pärlande vin

Jag satt i den skiraste bergmålardimman

Där kalkstenen vilar och formar ett liv

//

vad heter du

vad heter du

//

Jag döptes av handen som for genom gräset

jag valde att blunda och älta min rätt

ur minnen begrunda en skepnad på näset

ett mod som belönade troendes ätt

//

vad heter du

vad heter du

//

min utsikt förmedlar förkunnar en sanning

i tystnad och tagning jag skriver ett ord

ett ord som belyser belönar en landning

ett ord som förringas i fattigmans jord

//

vad heter du

vad heter du

//

jag skriker i tomhet friterar mitt tvivel

jag sköljer och tvättar min kropp över eld

samt tvagar och stryker med sinnen bestrider

en själ som kring solen så ensam låg välvd

//

Vad heter du?

Sokrates mon frere

//
Ögonen faller
ur skärpa
ur bild
Orkar inte fokusera
En chimär
En fasad
En tom glädjeyra
Av änglar och gudar
En guldprydd sal
Ett sunkigt hak
på en piedistal
Fylld av liv
med en bitter
eftersmak
//

//
Man är Barbra
Man är Newton
Man är Annie
Och Leibovitz på en gång

Sokrates mon frere
Sokrates mon frere
Du är min själ
//

//
En fadd unken frukt
Målad av Renoir
I bladguld å karat
Orden flyger flyter – lättar
Ingen oro, inget rum
Inga perspektiv
stora kliv
Plötsligt är man eggen
på sin egen kniv
Skär med hela spektrat
Överdrivet jag – jag jag jag
Men Gud man är bra
Sitter på en gren
Svingar från en krona
Och fångar en lina
//

//
Man är Tarzan
Man är Jane
Man är Edgar
och Burroughs i ett svep

Sokrates mon frere
Sokrates mon frere
Du är min själ
//

//
Breda axlar spänner
svingar först känner
Utan tanke utan tro
För man vet
Att allt är lätt
Att allt är rätt
En piruett
En skir balett
Kan utan problem
Övertyga Satan
Att han gjorde fel
Den där dagen
Han trotsade sin vän
och tog ett litet steg
han målade en hörna
å Gabriel som led
//

//
Man är Freud
Man är Nietsche
Man är Platon
Och Albert hade fel

Sokrates mon frere
Sokrates mon frair
Du är min själ
//

Alla dör i vackert ljus

//

Inga sår och långa ben,

som ber för dig dom dör för dig

Det ger jag dig

//

Blonda hav och barn var dag,

de ler åt dig de älskar dig

Det ger jag dig

//

Sorglöst krav med uppåttjack,

ådror ber brännhet psalm

Det ger jag dig (på ett silverfat)

//

Badrumsguld och marmorgolv,

rakat kön som ler åt dig

Det ger jag dig

//

Ålar dör och krabbor dör,

ja alla dör i vackert ljus

Det ger jag dig

//

Vårtjossaft och torr vagina,

brustna kärl en ångestgud

Det ger jag dig

//

Krossad dröm så fruktansvärd,

ålderdom så full av kval

Det ger jag dig

//

Huvudvärk och liktornsberg,

fula stygn raljerar dig

Det ger jag dig

//

Tomma fat med sylt och skal,

full av hat som fyller dig

Det ger jag dig

//

Ingen vet vad ingen vet,

och ingen vet vad du lämnar kvar

i ditt gamla liv

//

//

kom med mig få ett nytt perspektiv

Hänge, skänk dig, lägg dig

lägg dig här, här hos mig

Så kom med mig få ett nytt perspektiv

Hänge, skänk dig, lägg dig

lägg dig här, här hos mig

//

En återvändsgränd

//

Jag letar jag vänder och vrider det lider jag kvider och rustar mig för nya tider

Du lämnar du härmar och blöder du söker besöker och befruktar mitt liv

Vi bränner vårt minne en veke som letar stretar i Platons sköra sinne

//

//

Hårt liv vi är en återvändsgränd

Inga skuggor inget ljus

Hårt liv vi är en återvändsgränd

Inga vänner ingen tid

//

//

Hon frustar i lustar hon rider förvrider bestrider i vinden belyser och river

Han lämnar en ensam att tyna och syna sin dyna med ögon som sjuder och ljuder

Du lämnar du härmar och blöder du söker besöker och befruktar mitt liv

Vi bränner vårt minne en veke som letar stretar i Platons sköra sinne

Fjotolf Hansen

dag efter dag han bränner på bål
ältar ett hat som letar sig fram
galen av rädsla han formar ur elden
skuggor som lurar i skogen bland löven

Ställ dig i ledet med hatet i hand

tynar och sväljer lögner av hål
rammar en eka där döden slår an
faller ur ramen han blottar ett monster
gardiner av mörker sväljer hans kluster

Ställ dig i ledet med hatet i hand

pojken står ensam han skriker ett namn
öppnar en kista han sliter sin själ
barnen som springer han siktar och skjuter
tystnaden fryser dalar och brister

Ställ dig i ledet med hatet i hand

Skrovet

I stormen jag glider på knivuddens glans

där formar jag flykten och tukten

på resan lång fläckas min arvtyngda lans

och ögonen dömmer ur hucklen

där sorlet betraktar en gammal mans skrov

som ler i min avgrund, ber mig om lov

svaren kom aldrig fram

//

inte vet jag varför jag börja gå

inte vet jag varför jag sprang

att minnas den tid när vi fann varann

en tid där vi såg varann

inte tror jag att tiden den läker sår

inte tror jag att ljuset förmår

att locka din hand som föll ur min hand

jag tittar på minnen var dag

jag ställde frågan om igen, men

//

//

Svaren kom aldrig fram

Svaren kom aldrig fram

Svaren kom aldrig fram

//

//

nu sitter jag ensam vid pianot igen

målar en sorg med min sång

att skicka en hälsning som omfanar dig

på bilden i gatlyktans sken

för jag vet med åren vi samlar vår tid

för jag vet att känslorna brann

i själen som karvats av hårda ord

vår kärlek i våra barn

jag ställer mig frågan om igen, men

//

//

Svaren kom aldrig fram

Svaren kom aldrig fram

Svaren kom aldrig fram

//

//

en framtid ett mörker en nedslagen man

ångest som håller mig hårt

en känsla av avgrund filtrerar mitt ljus

jag tänker på daggkåpans tår

en tår som faller på framtidens blus

en tår som förlorar sitt hopp

i jorden vi trampat fann jag din sol

så full av minnenas hav

jag ställer mig frågan om igen, men

//

//

Svaren kom aldrig fram

Svaren kom aldrig fram

Svaren kom aldrig fram

//

skuggornas skuggor

Där skyar förvandlas till blot
Hon sträcker sin arm och pekar
I mörker förvanskas ett klot
på sinande strålar hon letar
Ur nattens parlörer de samlar och skär
på strängar de lyssnar och lär

till ljudet av skuggornas skuggor

ingen

du och jag

ingen sjunger ingen

tar en ton

//

vi sjunker nu

graven saknar ingen

lever så

//

så ta min hand

ingen andas ingen

ser dig gå

//

ångestkval

utan sanning ingen

står på bron

//

med blicken skör

sinnen trålar ingen

kan förmå

//

hjärtat dör

båda blundar ingen

tar ett steg

//

ensam själ

trevar letar ingen

saknar mig

//

tomma ord

bränner själen ingen

kan förstå

//

skarpa skott

i ditt hölster ingen

skjuter mig