Fyrkanter av ljus seglar över fuktklädd hjässas broderi, ett sorl av apati lägger sig ned över mina nagelrivjärnsdalar. Diskreta etanylsusningarna draperar min heroinstinna hammare… En fläkt, gammal motor, aircon slår på – slår av. Olja rinner utmed väggens trötta sjuttiotalsvagina, landar på nagellös sargad kvinnokropp. Psykadeliska variationer monterar ner livskarantänens stukade intentioner. Bygger sakta upp […]
Jag bränner ett hopp för att bygga en borg, där ur vemod växte en tanke, trots timmar av grubbel du tog hans parti, då du valde att stjäla mitt liv. Så ärligt, så vackert, så fullt av panik, hos en morgon som vaknar så stark, en blodig kuliss som markör av vår tid, när du […]
Små glädjeämnen Smeker sömnigt sinne En bild Passerar Förbi Taket Lägger sig Sträcker sig Jag är trött Bruten Så hårt Att känna Dina händer Så förlorad I mörkret Ensam Utan dig håll min hand Jag är rädd Be för mig Vagga mig I din trygghet Min längtan Växer Sliter mig Isär Månen vilar På din […]
I morgondagens pärlglans, en liten flicka minner, den stora ekens gåvor, sträckte sina länder. Där växte hennes kärlek, där odlade hon hatet. En liten flicka minner, ett minne av en far.
Om en dag, då vi letade en trogen publik, skall en vår, åter böljande ur träden förmå. Likt ett liv, flyger tankarna i dödens mimik, att ur dig, tvätta fläckarna av bröstets ridå. Som ett barn, söker tryggheten i sinnlig manér, skall ock du, en skog slöjande i själen ta med. Rid min vän, över […]
Jag började på avsatsen, arbetade mig uppåt – utför. Blickade ut, tittade bort. Bröt mina löften, öppnade din låda, plockade delar, av ditt liv. I rännstenen, seglade din vilja, klammrade sig fast, på höstens röda löv. Hoppets svaga hand, släppte taget. Spolad ut i havet – underjaget, att leva förtryckt, i enfaldens land. Under kärlekens […]
Där månskensskimmer dansar, glömda dockor drömmer. Så levnadsglada tankar, flyger högt bland molnen. Ur hoppbelysta ögon, ett hjärta letar mål. I plastskalssjälens timma, du reser dig och går. I trädgrensdeltans skugga, en ensam docka dör. Ur ögat faller själen, en klocka, en markör. […]
Mångfaldig Vilse Konstnärlig Betydelsefull Realist Framstående Samtida Levande Nyskapande Episk Skarpsynt Dramatisk Snillrik Genomträngande Sinnlig Självständig Storartad Talrik Vittfamnande Mäktig Monumental Mångtydig Mänsklig Enastående Hög
I dörren stod en ärrad man, med handen täckt av blod. Hans ögon glänste underbart, en spegel i hans kniv. Att stjäla livet ur en famn, med bröstet fullt av hat. Var allt han kunde, visste hur, när dagen blev till natt.
Vackra färger dör, svävar ner och multnar – storm i mitt sinne! Vågor brusar upp, ebbar ut och bleknar – lugn i mitt sinne!