Ålderns visdom formas av naiv explosivitet

Jag minner om den tid, som tröstar och försvinner,
då du din starka hand på trötta axlar spinner.
Din närhet, ur min kraft, där världens vällust dör,
lev, nåden i min dag där unga sinnen för.

Hon dansar med en frid, han trånar och markerar,
ur stela fingrars lag han kärlek separerar.
Med fördom och finess, han livet ängsligt ser,
Hon spelar på sitt skal, han blandar och han ger.