Alla dessa lögner

På en gata fanns en pojke – full av fan.
Han hade en historia, men framtid kort.
Han blödde ymnigt ur sin själ, men log,
när de stormade hans systers brödbutik.

Jag är rädd för att de går – går över mig.
Alla dessa lögner, måste testa dem på nån.
Full av aktning kurrar svältfödda manér
– ett ton av avsky i gammal inkarnerad tro.

Du såg på mig så full av hat och kärlek,
du eldade din bok i faderns trygga knä
Morgondagen for och dolde livlöst liv,
ett fritidshus av lögner som faller mitt itu.

Grevar och baroner bygger på hans gata,
packar kalkstensfogar med girighetens flärd.
Klonar statuströtta i prestigens värld,
målar vägskäl långa på dödens ödesstig.

Sanning sjunker sakta, sänker sina fötter,
hjärta utan tomrum äskar utan aska.
Alla dessa lögner bakom tomma gravar,
ett ensligt öde rum, en sinnlig rostig brunn.

En pojkes halva lunga stöder lyta stämmor,
ur fågelns tomma näbb växer floskler unga.
Alla dessa lögner, ingen mer skall gråta.
Lyfter syrets stenar viker flodens vågor.

Rödhakskors hägrar skyn formerar sina trupper.
En hemlig trädgård att plantera frenesi.
Där byggdes gruvligt slott utan älskvärd tanke,
ett hav av rosor sjöng för ledsen liten lilja.

Det finns snart inget mer – att förlåta.