Artemis strand

Hon tar din hand,
hon blåser i ditt öra,
hon viskar;
– jag vill ha dig!
Dina tankar krashar,
fumlar i rädsla,
rädsla för dig själv.
– Sch, jag vill ha dig!
Hon leder dig till sjön,
hon snuddar dina skuldror,
hon lägger dig ner.
– Jag är din!
Du trevar.
Du letar.
Du, du småler.
– Ja, jag vill ha dig!
Hon rättar sin lega,
faller likt en Gudinna.
En tår föll.
– Äntligen!
Du lät ditt öga brinna
Bakband hennes händer
Sprang mot Artemis strand
– Jag älskar dig!?
Hon sippar, suckar, tonar – bort!
En ensam flod sökte skydd,
under sliten bro.
– Jag är din,
för alltid!