Årtjuven

Kärlek –
så långt bort.
Ensamhet –
min hands fåror.
En orkan i mitt bröst,
sätt eld på mina tankar!
Ankra mitt liv,
stjäl mina åror.
Inget skäl att leva –
så liten,
så obetydlig.
Ingen ära – ingen respekt!
Ett ruttet vete,
i frostnupen jord.
En barrlös gren,
att vissna i tystnadens högmod!
– – – –
Jag vill leva för evigt!