Även dödens bord kan sakna

Kvistens patinerade spår delar med sig av sitt liv. Fåror av kärlek, hat och frustration blandas med terpentin. Spår av möbelpolish får mitt högra öga att svida. Känner hur livet susar genom svunna stammar. Känner hur livet pulserar genom barkskalade nakna kroppar. Känner hur livet viner genom mina fingertoppar genom bortglömda grenars dramatik. En kvist, en flis, en spricka som ergats av åren. En hand som smeker generationer av liv. En död stam lever genom min kortisonstinna hand. En död stam visar mig sin glans dagar, men saknar sin svulstiga krona!