Bakom ögats raffinaderi

En man är tacksam då en tankspridd svarar;
Där havet delar de som helar sköra
en andel i dess vemod sig förklarar!

En svag man, utan mening att förgöra.
Hon låter sig betäckas utan ånger,
där hon saknar demonen att beröra,

och förmågan att bedöma lättjans sånger,
berusad av sin själstod föga förvånad
– ur snårskog slingrar livets kuponger.

Likt Joyce hyllar sin åldersdigra vålnad
ur Homeros skavda hand att belöna,
står du i ett nav av tiden att bli rånad.

Du räckte ditt hjärta åt mig att kröna,
att förmå en talför att försaka
det du vill så på hennes tusensköna.

Där ur barkens sav finns jag att bejaka,
ett liv utan arvets flagga kring din hals
– ur fötter sprungna är tankar nakna.

Kvar finns dina brutna sinnens leda vals
och ensamma drömmars grådis potpurri,
där svävar du över rädslans vita fals.

Där bakom ögats raffinaderi
lever de demoner som du föraktar
i monogamins stulna demokrati.

– Där står en tankspridd man och förklarar.