Bleka ovationer

Så tyst, så stilla…
Jag hör ett hopp –
skratta, falla…
Ett avlägset ljud,
en otrygg ro,
en brygga av döda kroppar
– tar oss fram – tar oss över,
törnenbuskar…
river hål – i ett liv!
Ett hål utan syrgas,
ett hål fullt av hat.
Du eldade kunskap,
åt din framtid,
spelade ditt ackord
– om och om igen!
Drömde bort – livet,
i partier – i små paket.
Fick du vad du sökte,
där du sprang över andras väl?
En jakt på livet,
ett vilse mål,
ett lopp som ingen vinner.
Varför?
Börja gå – stå still!
Tänk – reflektera,
innan det är för sent!
Så tyst, så stilla –
inget mer – inget mer…
Tystnad – ridå – slut!
Bleka ovationer –
betalar dyrt.