Cappuccinobetraktelse och fatreflektion

Jag åker till Dubai den tjugonde.
Jag skall inte göra ett skit.
Shoppa och ligga på en beach.
Onsdag den nittonde –
min sista dag!
Ja, jag festar rätt bra!

Vad menar du?
Skall du gå?
Hejdå!
Bara nyfiken!
Tror du på Gud?
Tja, det beror väl på…

Är det John Legend?
“Den här gången vill jag ha allt”
Ja tack! Gärna tusenfallt!
Snön ringlar ner.
Skall byta sommardäck imorrn.
Jag – en lagbrytare!
Nej! Du förmer!
En perfekt form,
en ängslig gryta
– nu snöar det ännu mer!

Jag blir extremt bakfull
– får utslag!
Jag blir ett afrika
– på mitt bröst,
på mina armar!
Senegal på min hals…
Vill sitta hemma,
i min vardag,
att dricka whiskey — avnjuta!
En öppen brasa,
en brädas fals,
utan drängar i min tomma bar.

Är du bra på pulka?
Jag vill köpa tefat.
Tycker stjärtlapp är för tunn!
Salami?
En cappuccino utan fat!
Vadsomhelst.
Dunjackans fuktfyllda rum…
Den är jättegod!
Finns det några P-lisor här?
Vardå? När?
En polisiär schimär!

En scuro?
Nej en latte!
Hej!
Hej! (frågande)
En bulle, snälla!
Barnet står på tå.
En blick.
No, that’s not an option. I don’t think they…
Han gick!
Var det Stellas pappa?

Nutella?
Gärna!
“Over ten years have gone”
Vem? En dalande stjärna…
Diskreta gitarrplock –
till mjölkskummarens skrik.
Extrahering, espresso – dubbel?
Skall du ha en cappuccino till?
Ehhh, ja visst – en kopp!!

Melissa dyker upp.
Alldeles strax.
Hennes skira röst svalkar,
vaggar mig –
i hennes trygga barm.
Lugn. Lugnet infinner sig.
Tack!
Yes! Den var god.
“Här finns inga brustna hjärtan!”

Dörren slår, skylten slår…
Fan jag kommer bli sjuk…!
Saknar min fleece!
“Don’t leave me now…”
“…I hear the birds in the summebreeze.”
Imma på fönstret,
en kylig bris.
En rysning utmed mitt lår.
Grus, smuts, halka…
ner på huk!
Ett ögonblick att från livet skolka.

Hej lilla gubben,
Vad söt du är!
“…men du var aldrig här!”
Nu skall vi se vad Christina skall ha!?
Skrattet fastnar, att bemanna.
Vad brukar hon ta?
Olika…
Vi tar en presskanna!

Stråkarna förstärker hennes vilja.
Vem? Melissa?
Nej, Lovisa.
Det var så starkt förra gången.
Varmvattentappen fräser och frustar,
ånga forsar ur den rostfria stången…
En ensam nisse på ödesperrongen.

Oasis – det var länge sedan, oväntat!
Eller, är det kanske det nya bandet?
“Cast a shadow!”
Diskmaskinen skräder sitt läte
Till trummors ackompanjang
och pianots stela hand.

Gud, jag är helt plaskblöt…
Ja, jag kommer!
Tryck, den går in…
Jag har gjort det förr!
Ursäkta, kan du hålla dörren?
Knäpp upp hans kläder
– värmeslag!
Välkommen!

Hunden i lina tittar längtande ut,
genom frostnupet fönster.
En flicka rusar in! Christina?
Ja! Äntligen.
I vinterskrud.
Var? Där!
Ett hölster av längtan –
en oladdad här,
dra, nu!

Hittade du?
Jasså, nej – nu gör jag något annat!
Det kommer att bli en dyr jul…
Skrattet flyr.
Huvud – yr,
Typiskt nu –
förbannat!

Kaffet är kallt,
det gör inget!
Har hört att smaken framträder mer…
Lugnets förfall,
Jag hör ingenting!
Vill ni ha croissanter till?
Skall du ha en macka?
Skall vi dela på en?
Ta en macka!
Kan du dela den!

“Bring me home!”
Kranen spolar en urdrucken kopp…
“just let me hold you”…
…”lay down inside me!”
En önskan så god som någon!
Snön fortsätter falla.
Älskar att – betrakta!
För att framöver,
ur mitt skafferi –
inspiration nalla!

Baristan tar på sig en tröja,
kelar med sin hund –
svaga morrningar…
Gångjärn, kvider.
Olja – spreja!
Kärlek, en ögonblickstund!
Dagen går sin gilla gång —
sakta lider!

Har du några bra julklappstips?
Har jag det…?
Är det inte individuellt?
Hur mycket får det kosta?
Max tvåochetthalvt, tre!
Snön faller, kanske en yllekofta!
Har inga speciella krav.
En slips,
eller livets grälla stav!?

Sätt dig ner, blunda och be!
Se vad du får se…
En vinterskrud, en Gud –
eller dödens karga bud?
Omtanken slinker ner
– en enkel espresso!
Sätter sig på tvären –
en filosofisk kniv
att skära strupen,
med samhällets HIV.
Bevittna hennes vardag,
hennes spruckna sko –
att ur trygghetens fulla hamn,
långsamt ro – för att somna,
i Charons lugna famn.