Category Archives: Alexandrin

En bitter smak

Med vilken bitter smak ser mannen kvinnans ranker. Den svikna bruten är med kuvad vid dess flanker. Val, som i ljuset flyr står stadigt på ditt golv. Där lever hon i dig din moder med en kolv. Likt vikar knäcker hav ger kvinnan mannen händer. Hon tvättar bröstets korg med skötets svamp hon vänder, hat, […]

Bränner ögats horn

Smärtan färdas varligt fram, smider knivens plan. Bygger ruckel i mitt bröst, river reglars kval. Lungors vävnad bronkers frid, syret syr ett sår. Vena cava samlar blod, Lunar seglar bort. Hepar väcker gallans mor, järn och kopparjon, lagrar bryter bildar spår, bränner ögats horn.

Svaljakt

En pojke med ett vin, han höjde blicken ovan. Han ramla ner och rev, den vackra lilla lådan. Med håven rätt och slätt, han fånga nattens svala. Han hoppade så lätt, med hoppet i dess dvala.

Totempålen

Små lödda tåtar spritter i dess låda, ett gytter av underfund att beskåda. Bland trötta tallbarrs svala totempålar, stoltserar segerns sötma i gamla skålar. En liten konvalj full av geners möten, tankar kroppars sav ur svullna sköten.

Illsprucken perfektion

Ett hav av vatten lägger sin ridå, dräper torkan med trymå. Fläktar sprucken huds tristess, yppar många fruars tröst. Där bland smultron kan du stå att förmultna ovan cest, en sjö av viljor dansar yrt att förbrylla mig perfekt.

Skuggors nakna öga

Mörkret viskar vaket namn, silar dagens kaos. Vilar sinnen på din rygg, reser blanka ark. Skira mönster far förbi, tröskelstrimma ser – färgdioden stirra stint, på pannans smala rev. Skuggans mörka vinterbark, ljusets ögon tar. Gatans sken ur öppet sår, fångad av en hand.

Eroderad kiselsjäl

Taktpinnen saktar ner cirkulerar ovan. Ur jordens kända vrå ett myller av famarhäl. Ett behov växer starkt i den givmilda gåvan. Ger vågen dess liv eroderar kiselsjäl.

Gärdsgårdslyrik

En dag att beakta är en dag att förstå. Den vaggar nattens liv och drar i stjärnglansridå. Den spelar på sin lyra i gryningens mystik. Ett hav av sirener begrundar gärdsgårdslyrik.

Ett hav av egon

Så greppa era lögner, samla era tankar – ett hav av känslor, att landa, där ingen själ har gått. Så banta era synder när sinnet själen kantrar – ett hav av egon, fyller hjärtats tomma hopp.