Category Archives: Georgin

Georgin #12

Med kroppens nakna nystan, svävar stilla andakt. Det stulna garnets flärd, en ledsam tro om liv. Genom ögats bländare formas tanke fri. Ur havets dova ljud dansar Belsibubs förakt.

Georgin #13

Där går min musas hipster, beundrad av inre förakt. Ett träds anala fraktal väver sparvens svar. Skönhetens ideal – våldtar din dag… Könets betrodda bur, full av livets vanmakt!

Georgin #11

I fertila kvinnors navel, så fördömd – så förrådd att byta sina brister ur dess lånta arv! Ovan himlens bistra moln dansar solens skarv, där skuggans tro på ljus åter blir försmådd.

Georgin #10

En gren – ett blad, sakta strävar för att vinna bäddar jordens nav, syntesens sista dagar. En död så komplex, i en berså av lagar, för att där stjäla tid av Guds förstfödda kvinna.

Georgin #9

I brynets späda våg, ett myller så komplext, smeker lårens bård med korallens späda läkt. Att samla deras värld, skonad och perfekt i Neptuns svunna härd – en musslas trohetstext.

Georgin #8

I sårens lånta lag, ett lager att förstå, att vända minnets blad med kroppens slitna stav. Vid grynings glesa tall trevar blick konkav, där druvans assonans ur kärlek skall bestå.

Georgin #7

Hot av trogen smärta stuvar hunsad lekamen att hulda sina vänner, blodig stålkädd bår! Jag känner dolkens blad gräva i mitt sår, en gammal kär bekant av livet ta examen.

Georgin #6

Ett liv – ett stafli, att ur hinna stöpa vaccin, en väska full av sten, att drapera ett torn, att skyndsamt urholka ett elfenbenshorn, för där stjäla tid av Guds förstfödde serafin.

Georgin #5

Kristallklar gravstod, ett porträtt – en karikatyr! Ur murrig tavla fanns arvet att beträda, en tankespegel under ensam bräda – för livets tafatthet att betrakta där du flyr!

Georgin #4

Ur krankhets nakna blick, en spegel – en reflex att syna sina synder ur dess slitna dräkt! Vid strida bäckars fall lurar tidens läkt, där fiskens lekfullhet av strömmen blir komplex.