Ljuset leker kull Gytter utav dunkla svar Blåser till fanfar Hjässans gråa skuld Lägger sig i unkna dar Gryning står givvakt
Lykta kärlekskärl Drunknar i en öde sjö Ripplar ebbar ut Droppar av passion Faller från din hjässberlock Blodvensfall ett slut Händer av en mö Förmultnar under kritvit hud Tyst, en tyst minut
Min smärtas fanér, lyfter på köksgolvsplankan, där rinner ett hav. En svart ocean, som speglar dina tankar, och gömmer ett liv. Kärleken ligger, på golvet bredvid en sjö, av ditt sorgeblod. Sakta sipprar vi genom träplankspringorna för att spädas ut.
Stulna ögonblick Sluter sina ögonlock Blinkar så i smyg Fruset ögonblick Tinar i ditt irishav Ögat suddas ut Glömda ögonblick Söker efter källardörr Tåren hänger kvar
Går i tankar, ett rus av morgonskimmer – kväver mig. Svårt att andas, ett blad vid ensamstranden – ser på mig. Sår som svider, ett ljus av regnbågsglitter – tar på mig. Kraft som sviker, en sjö av näckrosmyller – vaggar mig. Flyr från drömmen, ett moln av kärleksdikter – bränner mig.
Fruktbarhetskronblad Fäller sina vingars gunst Blottar sin pistill På Olympus strand Strosar ensam tanke fri Sjunger för en äng I karpellens vrå Ryms en evighet av ljus Hades klorofyll I hans rikes sal frukten strålar skiner klart Vintern kommer till Vårens första dag Väcker hennes hjärtas frid Frälser våra liv
En sinnlig tanke Formar hjärtats urmoder Lapar läppars blod En pappersjordglob Ritade hjärtats gränsland Vassa kanter skar En sädesärla Hängde hjärtats kvarlevor I hoppets rånock
Sängkantskärleken, vandrade på mosstäcket irrade förbi. Vitsippedagar, morgondagen dolde dig, i skuggans backar. Cumulusåtrå, lättade över våräng möttes i slöjdans. Du tog min handske, så full av ärr och småsår, – hudbrisering. I ögonvitan, fann jag en livskarusell, en iris på vift. Långsam äkta tår, eroderade kinden, ett rop på hjälp dog. En vårdagskänsla, fångade […]
En tanke föds – att tappa livets delta, tystnad tagning dö! En handling tar – det skira trädets frukter, ensamt löv blir frö!