Category Archives: Hexameter

Bloddropsfrid

Svalan såg sinnets bur viska tyst; flyg min vän bortom liv och död, Serafin drack ett liv, sträckte ut vingars prakt, genom trädets löv. Andan föll, venen brast ur dess makt bloddropsfrid föll bredvid hans tid, nålen tog enslig tår, vinden brann vågor dog utan strid en natt.

Vindsjälar

Ord ur en kärlekens bok, i svalen en ångerfull dag står, tiden tar sin tand, där säd på ängarna brinna, timmarna gjuta avslut där vindsjälar yppa sin avsikt, jaget minner ett hopp när nuet försvinner i aska.

Ett midvinter hjärta

Sliten kavaj, i farstun där hänger din tanke, nålen dränker en sorg och barnen leker i hallen, ögon glänser ej mer, när mörkret sänker sitt lakan. Nyfallen snö och djupfrysta tjärn, midvinter hjärta, vener av stål, som lämnar ett minne, sanningen tär.

Tumhanesträckaren

Jag trycker, en lättnad, jag finner, jag hinner, jag öppnar en dörr. En tanke parerar, planerar att forma, ett minne från förr. Din kärlek försvinner, den brinner i sinnet, när hoppet går bort. En mynning forcerar, placeras mot tinning, och aldrig blev kort.

Skymningsmylla

Höj nu tre vänner i natten, ett hav under pälsen passerar. Bred en tro över skalbaggen, ur torv och jord gräset marscherar. Välj din dag ur skymningsmylla, av hand planterad att florera. Rid över dränkta vårängar, ett hopp bortom mossen raljerar.

Blåstångsbo och grådisängar

Ostronvågors skumma toppar dansar över gulbeslöjad nacke. Skarvens trötta slitna vingar vilar sig i livbojskuggans ro. Truten räfflar grådisängar, landar bakom torpaskjulets backe. Sjötulpaners strida strävan, sliter troget under vågsvallsbro. Radiomasten signalerar, trotsar dåsig dimmas skira bleke. Holmkärleken öppet famnar vaggar stilla havets blåstångsbo. Skärholmsbrisen viner modigt häver vimpeln i sin pelarveke. Stenrösbukten väcker tanke, […]

Kärrekskärlek #2

Kärrekens förtroliga grenar, omfamnar himlens blåa hav. Välkomnar barfota vänner, i luftens ärorika sal. Ett myller av blad som berikar, arma deltans marinad. Genom mörka ängar vandrar, en gelik av sten och jord. Syften av leda lemmar, förbrukade av ålderns mod. Kronans nobla majestät, bakom gläntans gnisstrande mull. En ståtlig fri major, med putsade revärer […]

Utmed Charons grunda stup

Lek nu lilla barn om natten, utan kväll eller varma dagar. Lär dig så att vara och leva, ett hav av måsten skall ljuda. Sy din gamla rock med daggstygn, vänta dig en dans i farstun. Bygg där ett gammalt fort av lego, med verktyg och blindas Fortuna. Tappa livets kropp på blod – med […]

Dödens revär ger tankero

Paniken här och ångesten där, daggvatten räcker. En dag är nu, en människas mur skall haverera. Ängsliga dar och rostade skal, ett paradis faller över envar, blommorna brister, ljuset faljerar – livets misär och dödens revär, tankero stannar. Ålderns paket, en inpackad död, lockar de unga.