Category Archives: Korsrim

På Pafos strand

Du stolta vår som gäckar alla döda, du gav ett hem där lusta sinnen smeka. En bris så ljum, som avund ömt vill föda, ur händer bleka. Likt vågens vrål sig häver över havet, en spegelbild av skönhet likt dig lider. En sång så ljuv att svepa dig i lyte, min åtrå svider. Så for […]

Skogsdröm

Jag nickade till där jag satt i min vånda, jag drömde om skogens böljande hav, ett gytter av lemnar som dansar i mörkret, där vinden slickar dess sav!

Glömda dockor

                        Där månskensskimmer dansar, glömda dockor drömmer. Så levnadsglada tankar, flyger högt bland molnen. Ur hoppbelysta ögon, ett hjärta letar mål. I plastskalssjälens timma, du reser dig och går. I trädgrensdeltans skugga, en ensam docka dör. Ur ögat faller själen, en klocka, en markör. […]

Faller hårt

Där hösten står tung och blöt, löven faller hårt mot marken. Över grenar och jord ett lugn, minnen av vår i barken. Vid blåtimmans sista spröt, stenen faller hårt mot bröstet. Över skrymslen och vrån ett hopp, där längtan sår frö i löftet. Ur daggkåpans trygga hand, droppen faller hårt mot kinden. Bortom mossklädd stock […]

En servett av blod

En glödlampa hänger i ett moln – så trött, så låg. En kopp av ånger som förgås – av den dagen. Du ler med förnuft så kavat – en systers tråg. En servett av blod, kom ihåg – smak av saven. Brister ut i svulst, en soldat – en igelkott. Finner längtans hopp i dess […]

Blåstångskadaver

Ett hjärta bor vid slitna måsskinsholmar, ett skrik på hjälp som svävar över vågor. Ett andetag ur trötta lungor somnar, en dröm om land och livets varma lågor. I blågrått hav det gnistrar över nejden, i gulmossbukt ett blåstånghav parerar. Ett stilla krus som stävjar tankefejden, där naken hud i skuggans ljus briserar. Ett ensamt […]

Märräntring

Trötta blickar tittar ner Möter asfalt varje dag Undran träffar många fler Rädslan bygger liten svag Strödda fåglar svävar bort Bort över nattens fort Fjädrar dränker hudens ärr Gammal krake äntrar märr

Skymningsstoden blev till timglassand

Ögat blänker, blinkar till. Munnen putar skriker; vill! Hjärtat bultar, tittar bort. Pulsen avtar. själens fort. Hugger kniven, i din själ. Rispar huden, allt är väl. ljuset landar, på din kniv. Tyllgardinen, sållar liv. ett vattenfall, skymningsstod. lungan tystnar, torkar blod. kroppen faller, ur min hand. Häller långsamt, timglassand!

Sensommardans

Ur solens spröt den gröna vassen svalkar, med Näckens sång, en sommardag passerar. Ur stenens bo en rofylld tanke halkar, i vågors brus en öde strand parerar. En daggvåt asp sin oro presenterar, för vindens sårl där ensam dunge dansar. Där jordens frukt, som i mossan flanerar, ger fridfull syn ur kremlors trygga pansar. Med […]

Saknadens palett

Saknaden planterar mig i torftig jord, räfsar på mina såriga axlar. Han vattnar min längtan med urlakat blod, och ansar mig med sorgens saxar. En sol, en kärlek, ett liv passerar – bleka minnen ur taniga grenar. En äkta tår på vissna blad florerar, färdas utmed ensamhetens stenar. Han spelar på orons tankspridda trummor, en […]