Category Archives: Kvinnliga slutrim

Takåsromantik

Ur fåglars bo och trygga bröstets åsar, en sångens kvist, en sommardag flanerar. För brandgul näbb och stolta skriets måsar, i solens ljus så lätta moln passerar. Ett cumulus med fjäderlätta svävar, en silhuett i solens svala strålar. En gjutjärnsstång och plåtens röda rävar, en reflektion som husfasader trålar. Grå ostronfärg ur havet paraderar, med […]

Kvällskvistpromenad

Kastanjelyrik målar en tavla Fångar vinden gör en svala Dimman hoovrar lättar blöt Trädskelettet sträcker sina spröt Kvällsmajbris vaggar handens blomma Silar månen genom fromma Svajar sirligt på sin gren Maskrosblad dansar i gatlyktsken Blomdanshav speglar hennes krona Vinkar sävligt molnen torna Tallen tronar likt en Gud Gullvivsgrön äktar sin vita brud Poppelsorti reser sig […]

Andens ärrade kropp

Lösa naglar går isär, håret klyvs av tidens tand. Ett par dagar – en schimär, huden spricker i din hand. Låret spränger sin artär, formar magens nya land. Nerver seglar din galär, ryggrad vilar, öde strand. Fötter vandrar i begär, själen knyter hjärtats band.

Spondédans

Stråkarnas lindansare förför, smeker trummors hinnor och förgör. Halsens fanér stoltserar sin rondör – likt en magisk spondé dansar och berör.

Livets påminnelseavgift

Tänk vad ädla dina tankars fäder vore om de ändå inte hade ruvat sädens dåre. En liten förskräckt stackars sate som förirrat sig i räkans salta lake. En obetydlig fläck av större skeende växte över den lilla människans stela leende. Hon dansade på kollektivismens kalla panna där mången aldrig lyckats koka de rikas kanna. Att […]

En vy

Sjön ligger tyst och stilla, endast lövtäcket finns kvar. Ett minne om det som var, att i rofylldheten trilla. Näcken sitter i sin dvala Ett spår av Hades bil, att försiktigt byta fil – att Charons bror förhala. Se grenars piskor dansa Över karga mossors kust, Hör gäddans nakna lust i vassen livet chansa. Där […]

Dunklets daggklädda paletå

Torra, rostblå jordmånsmatta, fukten sliter, hinnan död. Staden ur granitregn blänka, mörkret bakar Ågrens bröd. Ljuset klarnar, solen bländar, lättjans grund en vardagsdans. Bortom öde hustak glänsa nakna sorger utan chans. Deltats smycke sjunker långsamt, Löjan smeker botten kav. Hoppets mor i floden leka, att dansa ut i öppet hav. Hon ett löfte honom giver, […]

Georgin #10

En gren – ett blad, sakta strävar för att vinna bäddar jordens nav, syntesens sista dagar. En död så komplex, i en berså av lagar, för att där stjäla tid av Guds förstfödda kvinna.

Georgin #8

I sårens lånta lag, ett lager att förstå, att vända minnets blad med kroppens slitna stav. Vid grynings glesa tall trevar blick konkav, där druvans assonans ur kärlek skall bestå.

Georgin #7

Hot av trogen smärta stuvar hunsad lekamen att hulda sina vänner, blodig stålkädd bår! Jag känner dolkens blad gräva i mitt sår, en gammal kär bekant av livet ta examen.