Category Archives: Prosapoesi

En smörgås

En smörgås stirrar mig i ansiktet, bekräftar alla mina misstag. Jag tar ett bett ur din soldränkta sädesinkarnation och låter mina samhällspelare penetrera den sura skinkan. Jag upprepar denna rörelse, likt en sexuell handling. Fyller min mun, späker mina smaklökar. Känner en viss berusning i mina nedre regioner, en viss upprymdhet som hälsar livet med […]

Ett hopp ur moll

Du tror att du kan stjäla av mitt liv – du är en kopia, en bilateral äkta tjuv! Bygg ditt eget slott, bygg dina pilastrar på stadig jord. Jag har bett dig flera gånger, att gå långt härifrån. du skadar mig, du bryter kisel ur min kropp – hur skall du älska mig? Du kväver […]

Reflektion

Jag stirrar in i mitt tomma ansikte, hukar mig för generationers krav. Tidens arv har karvat ögats delta, tårar splittras, faller ner och dör. En diger lista i tankens enklav, lägger ett pussel som sinnet berör.

Skilladöd och maskmassaker

Skilladöden skanderar, över Kungsparkens ängar, måsarnas myntade maskmassaker. Bryter vårens oändliga tystnad, likt en otvungen sång, som reser sig ur sovlupna vinterrigida sommartjärn. Björkprofeten stiger varligt upp ur skogsdungens tomma läktare, med hoppets ingjutna tro, och blickar över ungdomens silkesvävda näverland. Där i barrsolruset förgör granen sina djupgröna lytesvingar till rotvältans efterlängtade favör. En pastoral […]

Kärrekskärlek

Kärrekens förtroliga grenar omfamnar himlens blåa hav och välkomnar sina vänner i luftens stora sal. Ett myller av blad som omhuldar stammens många förgreningar. Hans fötter vandrar genom mörka ängar av stenar och jord, ett inferno av lemmar ristade i sav. En majestät med kronor av gnisstrande mull. En pampig major med revärer av guld. […]

Har jag två tårar kvar

Jag stänger dörren försiktigt, likt en näsduk faller mot ångestens häll. Jag sluter min ögon, tar ett djupt andetag och drömmer mig, för ett ögonblick, bort – bort från verklighetens slitna skal och ansvarets kuvade val. Vrider varligt nyckeln, samlar mig – tittar en sista gång på mitt namn. Känner hur sorgens frö växer i […]

Våra sinnens nedkylda memoria

Grantoppshorisonter skriver ditt ögas historia med näverpenna över granitens ergade stuckatur, modulerar skira grenformationer ur solspegelns öde glans. Genom frostnupna fönster lapar vi vårens actios och dess paradigmstruktur – som växer ur sin dvala. Issjösprickor vittnar om vinterns trötta arm. Ett ensamt ängshavrestrå dansar till Bores sista andetag, en hedersdans till Gaias obegripliga tolerans. En […]

Även dödens bord kan sakna

Kvistens patinerade spår delar med sig av sitt liv. Fåror av kärlek, hat och frustration blandas med terpentin. Spår av möbelpolish får mitt högra öga att svida. Känner hur livet susar genom svunna stammar. Känner hur livet pulserar genom barkskalade nakna kroppar. Känner hur livet viner genom mina fingertoppar genom bortglömda grenars dramatik. En kvist, […]

Snårigt grendelta

Vem skall betala priset, för ditt syfte? Ett liv med innehåll, för skuggor. Ett stelfruset löv, spinner i en vindvirvel. Färdas utan mål – fladdrar genom snårigt grendelta, landar i vattenlösa floder. Du kunde inte hitta hem – det fanns ingen där, bara du… och din kopierade själ.

De baisseifierade fårens undergång

Ett grått täcke har lagt sig över livets patinerade kullerstenar, ett ensligt räcke av empati har lossnat i sina fogar. Där står människan förstenad och betraktar Guds handslagna tegelstenar. De baisseifierade fårens kollektiva hysteri har skapat en ocean av förakt – ett hav så djupt av avsky att även den bästa simmaren tappar sin takt. […]