Category Archives: Rim

Melpomenes dörrlykta

Ett synligt minne flyter, under fogsprängt fäste. Uniforma färger färgar bankens stillhetsnäste. En flod av forna minnen – lägger sig att dö. I vrede dansar dagen, över sorgklädd krona. en pensel utan fingrar, täcker för att sona, ett hav av lykta dörrar – letar livets frö!

Drömacceleration

En dröm växer Om dig, min tro Mitt hopp, min bro En dröm växer Ur mitt bröst Likt ogräs, ger tröst En dröm växer Ur tomma fickor Genom spelets brickor En dröm växer Över granens topp Över ergad kropp En dröm växer Långt långt bort Men alltid för kort En dröm växer Med lyckofyrklöver Med […]

Rodriguez

Oförstående fega amerikaner, tangerar de främsta av rasister. De gynnar enbart egna intressen – plockar inte mångfaldens tulpaner. Ett land fyllt av djävulens statister, att sky värre än pesten. Tunna ben på blodig jord, musikens outtalade filantroper, omhuldar en liten stor artist. Hans ärliga ideal, avklädd på ett bord, raserar kapitalismens anekdoter – begraver musikens […]

Plötslig saknad

Vita hustak, djupblå himmel. Fjärran ljus, ett evigt minne. Sover varligt, ögat svider Bore salig, vintern skrider. Tystnad färgar, stadens gator. Vinden fångar, döda skator. Nattlig motor, ekar plötsligt. Kraschar väggen, åter ödsligt. Saknad bister, bitter vemod. Livet springer, brusten lerstod.

Höga klackar och trygga stygn

Trumman dundrar varligt fram, över Storgatans tonårsbrand. Klackar klapprar öde kullersten – i föräldrars ensliga land, står du from som ett vilse lamm. Bordet lapar henne ren, Ljuset slocknar med fingerborg, stadig mur utan trygga stygn. Förlustens sanning deras sorg, tröstens lampa en brusten ven. Tidens tänder tuggar tacksamt – – – ditt döda dygn!

Poetisk mutation

Ingen ånger i ungdomens källa; vacker, stolt och stark! Poetisk perfektion – fångar mig. Tomma sånger, tungor parallella; en björk utan bark! Poetisk mutation – stångar mig.

Bryska memoarer och brunstiga urinoarer

Bryska memoarer växer utmed minnenas bortglömda allé, likt ett långkok att koncentrera utan kryddat intellekt. Brunstiga urinoarers adressat skyddar en löpande honas läkt, med ett ångloks kolsolkade linne, att förstärka ditt virkvalsmanér.

Aberratio ictus

Trädet vinkar till din nyfödda själ, bevittnar sorgens bleka tradition. Han vakar oroligt i vindens manér – över slutna ögons perfektion. Rådjuret värmer den kalla jorden – tusen andar smyger på din grav. På väg att förlösas i månens rus, ett unket ljus med en stank av krav. Skottet minns barnets frågande ögon, ur tårarna […]

Dunklets daggklädda paletå

Torra, rostblå jordmånsmatta, fukten sliter, hinnan död. Staden ur granitregn blänka, mörkret bakar Ågrens bröd. Ljuset klarnar, solen bländar, lättjans grund en vardagsdans. Bortom öde hustak glänsa nakna sorger utan chans. Deltats smycke sjunker långsamt, Löjan smeker botten kav. Hoppets mor i floden leka, att dansa ut i öppet hav. Hon ett löfte honom giver, […]

Georgin #1

I åtrå formas jag, att leva i låtsasland. Ur havet skjuter du, att leka med min tro, du torkar tårar kallt, för tappad sorgebro. En duva att kväva på död perrong – livets rand.