Category Archives: Sapfisk strof

Hjärtbrand

Hjärta i brand, brinnande på sand kväver Amors pilar, susande genom själen väcker ögon, tinande över elden tankarna vilar.

Slöjande ögon

Handen för dig helande, sänker sävligt leken över vålnaden, blotta havet spretar i din andero, att begrava slöjande ögon.

Åtråns atrapp

Lustan far fram slöjar den såta handen, åtråns atrapp pressar sig utmed låret, tänder en natt lovar dig alla svaren – flammande palats!

Gåshudsgrynna

Tankar tar dig inombords, vakar varligt över det du föredrog, saknar vällust att förankra utombords, på din gåshuds gyllene grynna.

Mistlursdimman

Dold av taket reser sig nattens skugga. Mistlursdimman faller vant i sin linda, somnar bortom ladan, där tystnad fyller timglaset idogt.

På Pafos strand

Du stolta vår som gäckar alla döda, du gav ett hem där lusta sinnen smeka. En bris så ljum, som avund ömt vill föda, ur händer bleka. Likt vågens vrål sig häver över havet, en spegelbild av skönhet likt dig lider. En sång så ljuv att svepa dig i lyte, min åtrå svider. Så for […]

Sinnets vardagliga skiljsmässa

Sinnet faller djupt i dvala och håller en skiljsmässa från yttre världens blinda tankars tvungna overksamhet, för att där mekaniskt leva.

Vårfiltration

Vårens känslor belyser vinterns kavaj skira hopp revolterar och skanderar, genom trädens upptinade afrokalufs filtreras en tro.

Ärkeänglars vingelexir

Ärlig dvala föryngrar dina timmar griper tankens endorfin och markerar, bortom molnen en ballad balanserar Gabriels vingar.

En vacker plats

Det finns en plats som ingen kan finna, djupt i ditt inre har han gömt sin nyckel. En sjö av vågor krusar ditt sinne – frågor tornar upp. Himlar formas i en ödslig glänta, en stjärna föds ur mossans gamla synder. En plats att lägga sig ner för evigt – inga frågor mer.