Category Archives: Stavrim

Utspädd av dig

Jag ramlar – faller, mitt liv är din makt. En andning från parkett i stolthetens prakt. Jag står på mina knän och blottar min skrud, en frossa i mina ben, som sliter mig itu. Utspädd av dig – skölj mitt liv, blotta mitt liv. Snälla ös mitt liv, med ditt liv! Tiden läker inga sår, […]

Gudomlig drog

Dagen knarkar hagar av eufori, förgyller tankar med kontemplati. Blötlagda torvor ur hel andaktsstund, trädkronans myller i Guds stilla lund – en tro till ett hopp i svag liturgi.

Georgin #9

I brynets späda våg, ett myller så komplext, smeker lårens bård med korallens späda läkt. Att samla deras värld, skonad och perfekt i Neptuns svunna härd – en musslas trohetstext.