Category Archives: Trokéisk vers

Andens ärrade kropp

Lösa naglar går isär, håret klyvs av tidens tand. Ett par dagar – en schimär, huden spricker i din hand. Låret spränger sin artär, formar magens nya land. Nerver seglar din galär, ryggrad vilar, öde strand. Fötter vandrar i begär, själen knyter hjärtats band.

Jagets omättbara låga

Tvaga din blyga prydhet i självinsiktens klara dopfund. Sortera din ekfatsångest med jagets omättbara låga. Häll själens trötta storhet i bekräftelsens beska gravöl. Torka vardagssorgens faibless med duets rakryggade båge.

Livets tejp

Ett sår varar, inte bara, tills det läker.

Tomma salar

Filten värmer, ögon grusar. Läppar brister, öron susar. En stund, försent – ett tjärn av känslor! En hud så len, en livets sensor. Klockan går, framåt lider. Lämnar spår, minnen svider. Ett mod, perfekt – förvanskar dagar! Att från parkett, se tomma salar.

En plötslig möte

Dina bruna stövlar steg på bussen, en hårtes sprang genom vinden, svävade över din bleka rosa hjässa, en befriad aura – stanna! Du strosar genom en ocean av känslor, att befrukta mina tankar. En mineralrik jord med magiska stunder, ensam själ att gro inunder. Min mylla flankerar din ergade mussla, en sommarängskänsla – landa! Vårt […]