Dårar står på vår grav

I dimmhöljda moln ser dagen
En kronjuvel utan blad
Bland ensamhetssus från svalen
En trappavsats lämnar svar

Med lösryckta hopp belöna
En kullersten häver sig
Ur likriktigheten böna
Och be för att mäta dig

Med skuggprydda kval hon väger
Din själ som står from att dö
Med likgiltighetens näver
Hon vattnar ett bortglömt frö

Där blötlagda åsikter stretar
Där omtanke kväver liv
En kortsiktig tro som nekar
Allt utom djävulens giv

Där bränner vi Nostredame
Där odlar vi endast jag
Vi glömmer vår lapp och same
Vi späder en unken lag

Med sorgtyngda ok vi höjer
En lyktstolpes torra sav
Där naivitet förnöjer
Och dårar står på vår grav