Den gamla känslan

Igår fann jag mig – dansa över de stilla haven
Du var en skugga i det förflutna naven.
Mitt hjärta piskade mina vener för fort,
Jag kysste dig vid; mitt hjärtas lykta port!

Likt en välkänd bris, fick jag den gamla känslan
då du svepte förbi och gav mig din längtan.
I ett ögonkast fann våra blickar dess lag,
en gnista tänd i våra minnen för var dag.

Åtrån växer inom allt jag är – du får din dans!
Ridån faller; vår kärlek kommer aldrig få sin chans.