Den sista smärtan

Smärtan hugger
mitt liv i sten,
griper bröstet
pressar en ven.
Lutar mig bakåt
Flimmer jag ber
En dag att minnas,
en dag att dö.
Molnen susar,
varligt förbi.
Hjärtat nynnar
på en känd melodi.
Slutet knackar,
på min lyckta dörr.
Ett oväder nära,
med minnen från förr.
Plötsligt står,
min kärlek till dig –
och tittar ut!
Livet kväver,
en smärta bekant.
Oron växer,
stressen släpper,
Tankar rena.
Kärlekens band
blandas med
ett leende bekant.
Dina läppar –
blytungt huvud,
med lemmar av sten.
Förlamad –
av smärta.
Avdomnad,
av livet.
Ett öga blundar,
en sista tvekamp.
Att förstå –
ett moln passerar,
en sista gång
hör jag barnet sjunga –
min glömda sång!