Den tomma sidan

Sikten oroar min imploderade tanke, en rimlig mellanlandning i orimlighetens obeboliga näste. Jag omfamnar ett tjog av sälla, sinnliga men undernärda själars måsten att tillåta förträffligghetens andakt greppa tag i vindens osävliga frammarsch. Utan insiktsfull föraning famlar dina fettbefriade lemmar men med avsaknad av all tänkbar motorik för att belysa det mest uppenbara – din kärlek! Under alens hispiga kusin aspens nervösa beteende kan man de gröna nyansernas perfektion i ögonblickets inspiration betrakta. En ö av beundran bygger en pöl av krossade vaktelägg att med nariga händer sätta samman livets tetris. Bland skal och livsvisionernas rester ser jag min moral segla över döda embryon och det gula blodets paranteser allt eftersom min spegelbild bleknar och sjunker in i obetydlighetens oantastliga avgrund – din kärlek fanns på fel sida arket!