Din nakna kulles draperi

Skönj ej du underljuva flamma,
där brinner du i undrens tid,
lev så som andra svaga falla,
dränk dina sorger i mitt vin.

Gråt ej ur bitterljuva tider,
din fulla spann ger själen frid.
En dag skall hjälten landa,
på din nakna kulles drapperi.

Tag ej en ensam dockas tanke,
att lägga den vid blomman blid.
Sov nu med nattens silverankar,
i din grottas ändlösa eufori.