En gatlyktas död

Gatulyktans trygga ljus faller med sin trevande mystik, likt ett tryggt duntäcke omhuldar ett barn, över ekbladens stilla palett. Små övergivna öar av grästovor kannibaliserar bland rostfärgad förruttnelse, ett inre väsen att boota om. Ljuset lägger sin avmätta slöja mot tillflyktortens asfaltskant. En ensam kämpe hoovrar med solens svunna strålar i minne. Ett krig som snart skall få ett slut. Vid kanten av dess blygsamma hinna sträcker tveksamheten ut sin oroliga hand, en välkänd tystnad draperar livets burleska ridå. Ögon blinkar, ljuset fladdrar – mörkret breder ut sina malätna vingar. Betraktelsens timma har bedarrat, hjärtat stormkokar utan lock – själen blundar trots det är mörkt. Iris omformaterar livets lekfulla perspektiv, dunkla budskap passerar genom ditt karga liv.