En last utav oro

När en promenad över ensam tår,
väcker ett virrvarr av känslor.
Står ett torkat blad utan kronans vår,
och släcker en båtlast av längtan.
Där en vindens hand lyfter ängsligt hår,
täcker en gatsten av rädsla,
sina rötters brand utmed kälens bår
och räcker sin last utav oro.