En regelrätt idol

Ostronfärgad sky
förtrollar hjärtats sinne,
oxröd schimär, inne.

Guldbladen kämpar
i sprakande höstpalett,
syre förnimmer.

Grenformationer
minner återväxtens dag
– gles perfektion.

Turtur målar blad
ur lövets svunna mantra,
stålbadets död.

Blötlagd kullersten
blottar stadens brustna ven,
askans hem sår frö.

Ur roten ryckt
att i vasens hägn förtyna,
Burlivshägring.

Naturens vägran
lyser ovan takets vrå,
människans ridå.