En nedbruten man
solar sig i svunnen glans,
balanserad frid.
Han sover långsamt
där han försvarar sitt arv,
till fattigas förtret!
Han stegar bakåt
över vännens döda kropp,
Ensam kvar att så!
En nedbruten man
solar sig i svunnen glans,
balanserad frid.
Han sover långsamt
där han försvarar sitt arv,
till fattigas förtret!
Han stegar bakåt
över vännens döda kropp,
Ensam kvar att så!