Ensamhetens tår

 

Salig bland kungar. – Där gryningen hela havet sin azurblå fontän över den glömda vreden, den bladlösa, spretiga och stela, lägger åldersdiger makt över de dömda.

Draktämjarens stav fördärvad! I fjärran skymtar hundårets skäll likt en varning. – Odjuret stannar! Rädd att se kärran förvanskad genom år av ödets parning.

Harmynta lyser svagt i dina ögon när dina drömmars korridor sluter sig kring krakhetens spaka vårplommon. – Tåren, den ensamma som sorgen gjuter.