Ett förödande blickmöte

Hon frågar mig om saker jag inte kan svara på
– jag vet inte!
Jag vet inte?
På något vis såg jag dig,
genom mängden,
du stod ut,
du mötte min blick.
Du lyfte din arm,
du log,
du vände dig om,
och gick,
bort!
Hur skall jag börja?
Hur skall det sluta?
Hur skall det svåra bli enkelt?
Ge mig en mening,
fyll mig,
bekräfta mig,
besegra mig!
Hur skall du se mig,
utan mina tecken,
utan min själ som knuffar dig?
Jag är så ensam,
låt min kärlek leda dig rätt.
Se mig,
jag finns här för dig
– för alltid,
till alltid!