Ett hjärtas sista slag

Ödet formas, moduleras och härdas
– din kärlek måste vara min!
Jag har sett ödet från många håll,
men känner inte dess andedräkt.
Jag tror mig vara bekant med livet i min kropp,
men något är förlorat, något saknas.
livets trösklar – livets många dörrar
– jag ser inte vägen jag skall ta!?
Jag går utmed folktäta trottoarer
på skor av betong
och räds din design.
Du ligger ensam,
du känner mig inte,
gör mig inte ledsen,
gör mig inte glad,
du får mig att gråta –
du är sen – var är du?
– vi var gjorda för varann’
Jag var så splittrad, så ofullbordad!
Insulinet brast – ibland räcker livet inte till;
utan dig är jag rädd,
utan dig saknar jag mening!
Det skrämmer mig – du skrämmer mig!
Tiden svävar genom generationer av öden
när din skugga står vid min dörr,
mina andetag fastnar i mitt svalg,
– vi var menade för varann’.
Gå inte!
Gör mig inte varm!
Kylan gör mig svag!
Ibland räcker inte ödet till
– dina armar sträcker sig – försent.
Jag ser dig gå – bort
– vi är gjorda för varann’
men ödet gav oss ingen chans.
Tyst – lyssna – hör mitt hjärta slå – – !
Ett sista slag för dig,
ett sista slag för mig – – -.