Ett parkmöte

Så len, så rund ur hänförd gårdagstimma,
en dag så skör den väcker glädjens tunga.
Jag finner mig i eftertankens dimma,
i gatlyktsken hon fyllde fattig lunga.
Hon tog mitt blad och krönte blombuketten,
ett rus av liv som sprängde kyskhetsburar.
En ivrig dans vid innanlårsparketten,
så intensiv och full av kärleksskurar.
Ett känselspröt så ömt likt bris passerar,
så trevande – gåshudporten minner.
Ett kraftens tag, andedräkt draperar,
i parkbladslund en svallvågstopp försvinner.