Flamingokind

Spruckna självporträtt
speglar vårens spetsstrålar,
stormar i ett skrin.

Tidsperspektiv ur
svartvita incitament,
dör i en gardin.

Rökrocksdammyra
väcker slumrande synder,
målar enslig frid.

Dagboksbladsdoften
draperar cognacsoffan,
med sin spruckna tid.

Likmaskbostadsbrist
spränger bröstkorgshärbärget,
vid hans vägvalsgrind.

Sover i ett hav
av hjärtats tömda floder,
på flamingokind.