Glömda dockor

Glömda Dockor

Glömda Dockor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Där månskensskimmer dansar,
glömda dockor drömmer.
Så levnadsglada tankar,
flyger högt bland molnen.
Ur hoppbelysta ögon,
ett hjärta letar mål.
I plastskalssjälens timma,
du reser dig och går.

I trädgrensdeltans skugga,
en ensam docka dör.
Ur ögat faller själen,
en klocka, en markör.
En blomma föds ur tåren,
I Bores nakna sal.
Ett litet barn som gråter,
i vuxna kläders skal.