Har den äran…

Ännu en dag,
tornar upp.
Där står ett moln,
i givakt – blåser fanfar!
Jag har en känsla,
Jag inte kan –
Skaka av.
En känsla som inte ger sig av!?

Djupt i min själ,
känner jag din hand –
Du trycker mig ut,
ut ur mitt skin!
Fläker min hud,
blottar ett hjärtas
skrumpna skrud.

En sol reser sig,
ur sin fåtölj.
Trycker ner –
en tanke,
hon inte kan
– skaka av.
En tanke som vägrar ge sig av!

Känslan river tankens borg,
tankar känslans lykta dörr.
Bubblar upp till ytan,
likt fågeln gråter vid en enslig gren,
kommer känslan alltid åter!

Du har den,
där – djupt inom dig,
långt bortom,
alla alteregon.
Ett hav av sinnlighet,
en våg av innerlighet,
en äkta kärlek.

Jag har den
– – – äran,
att vara din vän!