Poesi, Lyrik, Dikter och Metrik av Georg Möller.

Jag stänger dörren försiktigt, likt en näsduk faller mot ångestens häll. Jag sluter min ögon, tar ett djupt andetag och drömmer mig, för ett ögonblick, bort – bort från verklighetens slitna skal och ansvarets kuvade val. Vrider varligt nyckeln, samlar mig – tittar en sista gång på mitt namn. Känner hur sorgens frö växer i min hals, klättrar utmed mitt frostskadade svalg… Jag sväljer, tar ett djupt andetag – dränerar min sorg, min ångest, min dröm – andas ut. Lägger min hand på dörren och går…