Jag lämnades att dö i enslig snövall,
som ett ärligt lik från svunna tider.
Alla andra är trälar i havets vånda,
spända över tiden som sävligt lider.
Ur havets harem härskar en gesäll,
ett varligt väsen av eld och öppna spjäl.
Men du är stilla i din oktoberdräkt
– saligt stilla att beskåda ljusets väl.