Himlen grät ett skimmer

Med purpurhatt du flöt vid havets rand
på fuktig tång, där himlen grät ett skimmer.
En dag, ur trygghet, sakta tiden rinner
när livets låga bragt av ödets land.

Så sorgsna män som bär din kalla hand,
i svarta kläder glädjens toner minner,
ett leende ur godhet brann försvinner
ur sinnets glöd hos dödens konfirmand.

I ångesthav ditt anlete stod skrivet,
att hela de som ensamma förbliver,
där rider du på saknadens palett.

Ett litet blad att stjäla hela livet,
skall krusa sig där hatet löften river,
där skriver jag en kärlekens sonett.