Ingen djävel kan förstå

Strama tyglar drar i min ryggrad,
strålar betrodda smärtor
i mitt urholkade kartotek.
Jag vill inte leva för evigt,
men en dag utan smärta,
en dag med min döda far,
en dag med minnen.
Att uppleva, att förstå,
att dränka mina sorger,
att kväva det jag känner.
Ingen djävel kan förstå,
vad min kropp varje dag förstår
– fånge i min kropp,
utan chans att bryta mig ut.
Själen skriker – sluta!
En endorfin att filma,
när mitt liv krackelerar.