Jag ger mig

Det hugger, pressar…
Skall jag åka,
första klass – eller?
Andas djupt – chippar
– – – får ingen luft!
Ett bredbent ackord,
faller mot livets rand.

Ahhhhh….

Lägger mitt huvud
– varligt,
i min asplövshand.
Stirrar stint,
Utan mening –
utan krav.
Ett träd bland andra,
Tanigt utan blad.
Knoppar faller,
likt bomber –
mot död mans brunn.
Pengar, ja pengarna –
ett frö, ett måste
– en grogrund?
Vill ha mer, mer – jag vill…
Ge mig, ge mig mer,
ge mig fler bittra kval.

Ahhhhh…

Hjärtnötknäpparen – trycker till.
Ny bil eller båt,
ett foster, ett par ekoshorts?
En infantil önskan,
på livets bår.
Vill inte mer!
Sluta mata mig med meningslöshet,
sluta tvinga mig att välja.
Ge mig åter min värdighet.
Ge mig åter det arv som försvann.
Ge mig åter min själ utan begär…

Jag ger mig – du vann!

Järnvägssläggan slog ett sista slag
– tomma ögon stirrar,
ut i intet över sprängfyllda hav.