Kastanjens enklav

Välkommen min kära, i min butik,
ta ett steg i själens verkstad.
Av handen erodiska redskap,
skapar melodiska ord.
Med rummet som tanken stod,
ur hjärtats ängsliga mimik.

Likt eldflammor sökte vi himlanästets bo
En plats att styra ljusets ridå.
Med hoppet som ankare – med livets paletå
bevittnar vi våra själars parad.
I ungdomens förtrollade höstpromenad,
skrev vi våra kroppars förord.

Ur Castors sten – kastanjens enklav
En glädjens tår faller mot marken,
ett uns av avund som klänger i barken
där Satans kind i kärlek bleknar.
En dödens maskerad livet förnekar
– Charons eka på öppet hav.

Kom, ta min lyckliga hand,
låt oss dansa ur sorgsen tro,
sväva över förfäders nakna bro.
Min älskling, är det värt att leva?
Är det värt att ögonblick föreviga?
Vad är livet, utan dödens land?