Klockan 01.47

Du rör dig långsamt,
hoppa i min hage…
Känn på mitt hjärta,
lätta din kniv
– ur mitt bröst.
Ingen rimlig smärta,
kan rucka mitt liv
Eller förfördela min framlidna höst.
Jag ser din leda höft
Rulla över slitna kulors stöd,
minimera din intriganta röst.
Musikens loder penetrerar,
könets glöd,
över dina läppars spröt.
Jag ser dig infiltrera,
dagens lättjas stöd.
Jag skall överleva dina år,
Du är enkom en påminnelse,
av mitt ovårdade sår.