Korsettspännaren

Jag har strosat genom livet.
Jag har sett murar falla.
Jag har kännt hatet ta form.
Rotlös och övergiven
– jag funnit en plats.

Jag har gått ensam,
på smala stigar.
Gjort egna val –
alla långt från bra.

Jag har drivit omkring
– gjort ingenting!
Jag har konsumerat livet.
Skrattat bort mörka moln.
Sparkat döden i skrevet
– utmanat Gud.

Jag har besegrat mitt ego.
Arrat mitt liv.
Stulit min grannes tid
– stulit själens frid.
Bestigit mina lustar,
en kvinna rigid.

Jag har besudlat –
tankarnas lundar,
din tros endorfin.
Druckit otrohetens vin –
varit ett ärkesvin.

Vid ödets vägskäl;
ser jag dig vända din kind,
ser jag dig plocka förlåtelsens bukett,
ser jag din själs skira silhuett.

Jag blundar…

…när döden sakta spänner din korsett.

Ett ögonblick.

Ett vackert farväl.