Livets tysta bjällror

Förorenat vatten forsar i mina vener,
briserar – skriker – vill ut.
Myror äter
– frossar på min hud,
värmen sticker
– kokar mina trötta leder.
Stumma fingrar knapprar på min maskin,
ögon spränger –
hjärtat dansar i mani.
En tankes bräckliga porslin,
faller till marken
– krossas, dör!
Ett liv i spillror,
en ensam kropp under särken,
förförs
– av livets tysta bjällror.