Min gamla trymå

Guldflagorna reflekteras i min trymås spruckna kant färgade av ålderns fårade hand. Där livet svalkar sig på dödens strand står du kutryggad att ifrågasätta det som är sant.

Kålmordsmarmorn vittnar om karriärens många nycklar att forma din sista färd. Efter en förlorad härd minner dina kryckors spänst om vardagens dolda cyklar.

Skavda rokokoben halkar långsamt utför minnets brant ensam stött av tidens tand. Av vågor nött i ågrens sand att fylla ditt hjärta som i dödens svall blivit vakant.

Ornamentens travade utsmyckningar tiden hycklar att syna sin egen flärd. Av mången blick blivit närd där lyteskomikern dina erfarenheter gycklar.