Mystikens kåda

Grangrenstoppar i skymningen leker,
barrhavet strålar och minner,
där barnet brister i tårar.

Mörkerslöjan i sentimma fäller,
dimslöjor skira de rinner,
ett täcke av trygghet somnar.

Stenmursmossa vid granbo blänker,
aftonljuset flackar och brinner,
en känsla av kärlek vakar.

Spegelmolnen ur trädtoppar växer,
Vinddansnatt släpper försvinner,
där livet vaknar ur tårar.

Mystikens kåda