Min kropp skriker,
genom hjärtats acceptans,
som vilar på
– en fuktig läpp.
Ett ljus lider,
genom hudens transparens,
som skiner på
– en ängslig stäpp.
Ett svar rinner,
genom sinnlig tolerans
och lutar sig
– mot ensam käpp.
Min kropp skriker,
genom hjärtats acceptans,
som vilar på
– en fuktig läpp.
Ett ljus lider,
genom hudens transparens,
som skiner på
– en ängslig stäpp.
Ett svar rinner,
genom sinnlig tolerans
och lutar sig
– mot ensam käpp.