okänd stad

En tavla av Viktoria Hallenius

Du tröstar dina ord, en strävan av ett syfte,
där du ditt sanna mod på trötta fötter lyfte.
Din saknad av familj, en arla morgon dör,
du färdas i min sfär där tyngda sinnen för.

Hon lagar tankens tid, så stilla och rigid,
vid gjutna minnens dal du ensam står likvid,
att köpslå med dig själv, att vända hennes blad.
Där formar du ditt liv – att lämna okänd stad.